Hösten i kombination med överdådig musik försätter mig i en djup trans jag aldrig vill vakna upp ur. Det är en biotop jag alltid vill befinna mig i. Isolerad från omvärlden med den bästa och mäktigaste musiken som någonsin har skapats.

Har min kärlek till Å inget slut? Hur länge ska detta fortgå...? Jag har varit helt upp över öronen kär i honom från och till i över 4 år!!!! Jag blir helt galen... Vi var riktigt tighta där ett tag. Jag kommer t.o.m. ihåg första gången jag kramade honom! :(:(:(

Jag älskar att snubbla in på hemsidor man cirkulerade på när man var mindre, men som tyvärr helt fallit i glömska. Tills det de oväntat dyker upp igen vill säga. Några exempel på sådana är Revolver, Labyrint och Immpuls. Hur kommer det sig att jag helt plötsligt upphörde med mina dagliga besök på dessa, och andra, sidor? Det är och förblir ett mysterium, samtidigt som jag försöker dra mig till minnes vilka hemsidor jag egentligen brukade besöka när jag satt vid datorn timme in och timme ut. Nu för tiden tycks hemsidorna aldrig räcka till, efter 10 minuter har jag gått igenom allt som finns att gå igenom och datorn förefaller därefter ytterst ointressant. Hur lyckades jag hålla mig sysselsatt framför datorn i timtal, utan att röra mig ur fläcken?! Ibland skattar jag mig lycklig som kommit till insikt med att man klarar sig bra utan dator, men ibland... Ibland vill jag verkligen ha tillbaka mina skattgömmor i cyberrymden att fördriva min överflödiga tid med.

Har för övrigt precis påbörjat Personliga pronomen, av Daniel Sjölin... Ska inom loppet av 27 dagar ha läst ut den samt skrivit en bokanalys om språket. Hm... Har hunnit smälla i mig en halv Aladdin-ask också. Fan. Jag som egentligen inte får äta vare sig socker, mjölk eller tillsatsämnen. Att spåra ur tycks verkligen vara min grej. Ska försöka sansa mig. Ska trots allt till Alla och scannas av Oberon på måndag!

Vi skulle skriva en reflekterande text om vad språk betytt för oss/hur språk påverkat oss etc. idag på engelskalektionen (nähä?). Vi fick inte använda oss av några hjälpmedel eller tidigare anteckningar och hade 80 minuter på oss, exklusive de 80 minuterna vi tillbringade till förbedelse och genomgång igår. Då fick vi t.ex. veta att reflective writing INTE är "a report of factual information" utan snarare en "expression of expectations, perceptions and feelings of your experience. Essentially, a journal of your personal growth."
Med detta i bagaget satte jag igång att skriva på min text. Det började bra, inledningen löpte på fint... Detta var särskilt viktigt med tanke på att hon understrykit vikten av att använda sig av både inledning, brödtext OCH avslut. Jag fortsatte med inledningen.... Och fortsatte... Det slutade med att 80 minuter fortlöpt och jag inte kommit längre än till inledning. Jo, jag hann faktiskt få med ett avslut också, men det var inte direkt ett "over and out" läraren hade syftat på när hon poängterade vikten av att låta läsaren förstå att texten håller på att ta slut och inte bara avbryta den abrupt. Helt hopplöst är vad det är.

Jag har förresten kommit fram till en sak vad gäller dagens samhälles politik, den består egentligen enbart av pest eller kolera. Ideologin ligger där i bakgrunden och kastar svaga skuggor över propositionerna och motionerna, men i slutändan är det pest eller kolera som gäller eftersom ideologierna aldrig når fram med full kraft.
För erkänn, varken socialdemokraternas politik eller moderaternas är något att hurra för, och jag tvivlar starkt på att vänsterpartiet skulle göra så mycket bättre i från sig, eller någon annat part över huvud taget.

Sådär ja, första inlägget är postat och det är nu dags för mig att börja tänka på refrängen... Layouten menar jag. Refrängen kommer senare ;)